JS

Brasan höll på att slockna och nu var det ordentligt mörkt ute. Det hade gått en kvart sedan Denise hade gått in i skogen och de andra började undra vart hon hade tagit vägen.

"Hon kanske har gått vilse eller något!", sa Felix och kollade in bland träden.

"Jag går och kollar, jag vet vart hon skulle", sa Hanna och gick in i skogen. Det var mycket mörkt därinne och hon kunde knappt se något.

"Tur att jag inte är mörkrädd ",  tänkte hon och trevade sig fram i mörkret. När hon kom fram till buskaget tittade hon sig omkring.

"DENISE!", ropade hon ut i mörkret men hon fick inget svar.

"DENISE KOM FRAM, DET ÄR INGET ROLIGT LÄNGRE!", ropade hon, fortfarande inget svar. Hanna gick längre in i skogen och ropade hela tiden på Denise. ;en det var ingen som svarade, så hörde hon en gren knäckas en bit till höger om henne.

"Denise det är inget roligt, kom nu, jag fryser!", ropade hon. Ytterligare en gren knäcktes och en till, och en till. Och det kom allt närmare. Hanna såg fortfarande ingenting men hon kunde höra något komma närmare. Plötsligt såg hon något glimma till i mörkret och hon sa åt Denise att skynda på lite. Snart kunde hon se konturerna av en människa. Men det var något som var fel, figuren som kom allt närmare var mycket längre och hade mycket kortare hår än Denise. Hanna stelnade till.

"Vem där?", frågade hon. Nu såg hon att det var en man som kom emot henne, han hade mörka kläder och han var ganska kraftigt byggd. Hon vände sig om och började springa. Hon hade ingen aning om vart hon skulle springa men hennes instinkt sa att hon måste koma bort från mannen, och det fort. Hon kände sig yr, hon hade håll och grenarna rev henne i ansiktet, men hon brydde sig inte, hon bara sprang.

forts. följer =)